Idag blir dottern 15 månader, och hon har varit vår i 5 månader. Tiden går verkligen jätte fort, hon utvecklas och växer hela tiden. Att få vara med henne är det bästa som finns. Det är så stort och så ofattbart att hon är vår !
En kväll när vi nattat henne hos vännerna och vi smygit upp lyft henne upp ur sängen för att åka hem, tagit på henne en overoll och jag stod med henne, huvudet vilade mot min axel och hon halv sovfortfarande, skulle precis till att säga -
Hej Då, när tiden bara stannar för några sekunder och en otrolig overklighets känsla sprider sig. Tänk att jag står här i deras hall, som vi gjort så många många kvällar tidigare men att det vilar ett barn i min famn, och inte vilket litet barn som helst utan Mitt, Vårt Älskade lilla barn. Då blir det så där stort ! Tänk alla gånger vi åkt hem från vännerna under våren och önskat att också vi skulle få vara föräldrar, att också vi skulle få ha en liten sovande i en säng, vi fantiserade om hur våra kvällar och gemensamma middagar skulle se ut osv. Plötsligt har drömmen gått i uppfyllelse och det blir så där som vi drömt och hoppats och ändå på något sätt så mycket bättre för nu är drömmen sann, den är verklig. Ibland kommer det över mig, som då i hallen den där känslan av total lycka och overklighet över att jag står där med mitt barn.
Idag på förmiddagen har vi mest läst böcker, tror jag läste samma bok 10 gånger, när hon en timme sedan kom med samma bok igen och jag "slarv läste" så tog hon boken ur mina händer och berättade själv hur det skulle vara och vad hon såg på bilderna ;) hon är bra rolig.
Igår gjordes försök att fota julkort, av nästan 200 bilder borde det ju gå att finna någon.....jo det blev några riktigt bra, men bästa bilderna blev nog när julklänningen åkt av. Hon tycker nog att hon kommit till en tokig familj med kameran i högsta hugg. Snart dags för en återrapport till SA igen så det är bara att fota vidare. Hon har blivit rätt van, och jag tror hon gillar det, för hon poserar gärna och vill sedan se resultatet.
Nu sover dottern för att orka med öppnaförskolan i eftermiddag och i morgon blir det pepparkaksbak. har letat fram pepparkaksmått med både Mamma Mu, Kråkan, Pippi, Herr Nilsson och Lilla Gubben, dom har vi haft länge länge och bara väntat på att få bli använda av egna barn, nu händer det äntligen.
Ja nu får det gärna bli jul när vi vet att vännerna kommer hem.
Å vad vi längtar tills vi får möta dom på Arlanda. Det är stort. minst lika stort som när vi kom där för 4 månader sedan, nu kommer vi att stå där två stolta SA mammor inväntandes den tredje SA mamman, två pappor med videokameror väntandes på den tredje pappan och så våra två små juveler inväntandes den tredje fina juvelen som nu Äntligen gjort vår trio komplett. O vad vi längtar och oj va många glädjetårar som kommer att fällas.